Heliga Danser

          

De som ber med fötterna.

Staden Echternach förberedde sig för alla besökare som skulle dansa för St Willibrord. I skyltfönsten kunde man lära sig hur alla helst ska vara klädda

 

Dagen börjar tidigt med gudstjänst denna tisdag som är tredjedag pingst. Dagen och kyrkan är målet för en pilgrimsvandring till Echternach i landet Luxemburg. Några har vandrat sen söndagen men de flesta kommer i buss från många orter och flera länder.

Själv har jag vandrat en pilgrimsvandring i historien under pingsthelgen i Echternach. Jag har lärt om St Willibrord som kom från klostret på Irland för att missionera i norra Europa. Han byggde klostret i Echternach som sedan blev känt för mycket vackra och märkvärdiga handskrifter. Till Willibrords kloster började pilgrimsvandringarna redan tidigt efter hans död på 800-talet. Pilgrimerna som kom bad om hälsa och om bot för sjukdomar.

I så gott som obruten tradition från medeltiden förbereder vi nutida pilgrimer oss för dansprocessionen. Tidigt på tisdagsmorgonen samlas pilgrimerna i den stora kyrkan i den lilla staden Echternach. En fullsatt kyrka och många präster och kardinaler framme vid altaret sjunger psalmerna om St Willibrords missionsverk, om hans mod och människokärlek.

Sen samlas alla ute framför kyrkan för att ställa upp för processionen genom staden och tillbaka till kyrkan. 10 000 människor som ska vandra,be,sjunga och dansa. Längst fram bärs St Willibrords relikskrin av den lokala brandkårens män. Sen följer de som ber och de som sjunger litanian ( en sjungen förbön) Så följer musikorkestrar som leder dansarna genom stadsgatorna med hjälp av en glad polka-melodi. Så börjar processionen genom staden,in i kyrkan och ner i kryptan där St Willibrords grav finns. Alla har nått målet vid 13-tiden då allt avslutas med ännu en gudstjänst. Sen är det fest i staden långt in på kvällen.

Det är en upplevelse att finnas med i dansledet. Att dansa det enkla steget till den medryckande melodin tillsammans med så många andra. Det tog en timme från det att min grupp startade tills vi nådde fram till kyrkan. Vi dansade till "vår" orkester,så gick vi en bit eller stod stilla tills melodin började igen och vi hoppade framåt igen. Jag blir glad och lite hoppig bara jag tänker på att jag var med om detta. Men det var också "på allvar" - det var bön med fötterna och fest. Alla åldrar var med från mycket små barn till mycket gamla.

Det är en mycket gammal danstradition som pågått nästan obrutet åtminstone sen medeltiden. Hitler förbjöd traditionen under andra världskriget. Jag såg bilderna på hur man dansar genom staden efter krigslutet den första fredsvåren -en helt förstörd stad och raserad kyrka men människor som dansar- det är bilder som berör.

E.L Backman skriver mycket om denna processionsdans i sin bok från 1940-talet och menar att dansen till Echternach följer en tradition från den tidiga kyrkan med hoppdansen fram till altaret. Dessutom tror E. L Backman att dansen till platsen kan vara äldre än St Willibrord då det finns en källa under kyrkan som kan ha ansetts ha läkande kraft.

Det regnar aldrig under dansprocessionen – men när sista gruppen kom fram till kyrkan föll några första försiktiga droppar. Men då firade vi gudstjänst och sen drog alla pilgrimer till restaurangerna eller till matserveringen på klostret (numera en skola). Snart var de sista spåren från årets procession undanstädade av många hjälpande händer – detta år som också var första gången efter att dansprocessionen kommit med på UNESCOS lista över immateriella värden.

Läs mer E. L. Backman Den religiösa dansen

www.willibrord.lu

YouTube har många filmer från dansprocessionen. Skriv bara in Echternach som sökord.