Jag vill berätta om dansen...

 

Gåvor från Dansen  

Mitt cirkeldansande började i Vikens församlingshem för över 10 år sedan, med Ursula Rasmussen som vägvisare i dansens cirklar. Nu är den fasta danspunkten Väsby församlingshem en måndagskväll i månaden.

Så småningom bar det av till andra danslokaler och dansledare. Det har varit en spännande upptäcktsfärd. Varje dansledare sätter in dansen i sitt sammanhang och lär ut den på sitt eget sätt.  Det blev en bild på att det finns många vägar till samma mål, dansen.

En annan bild som har följt mig är hur det tillsammans är möjligt att skapa en helhet från något som från början ter sig tämligen kaosartat. Första gången vi presenteras för en ny dans kan stegen verka omöjliga att få rätt på. För att inte tala om rytmen i en grekisk syrtos eller tsámikos, hur ska våra svenska fötter kunna hitta den?  Men med hjälp av cirkeln som bär oss och upprepade försök kommer vi närmare och närmare en flödande rörelse.

Danserna vi dansar kommer från olika kulturer och tidsåldrar. Vi dansar till musik som är nyskriven, från medeltiden, till Taizémusik. Vi dansar traditionella grekiska, arameiska och romska danser och mycket annat.

För mig är dansen glädje, ett sätt att be utan ord, hjälp att få tillbaks ork när jag är trött, hjälp att hitta stillhet när jag är stressad och har svårt att finna ro.

Dansande har också hjälpt mig att bli mer fokuserad. Den har varit ett redskap på vägen till större självkännedom. En hjälp att se mig själv och mina medmänniskor i ett nytt ljus.

Ibland, vid sällsynta tillfällen, kan vi i cirkeln komma till en punkt när dansen dansar oss. Då rör sig fötterna på egen hand utan att styras av någon tanke. Vi bärs som vågen i havet av något som är större än oss själva

Till slut några ord av Pia Lamberth ur boken från Dansplatsen som gavs ut till 10-årsjubileet av heliga danser i Skåne-Blekinge.

”Heliga danser är oändligt mycket större än Svenska kyrkan, än någon kyrka, än något som vi kan fånga och institutionalisera med ord.”

Mona Greilert